Den inre och yttre bilden som inspiration

Under mina första barndomsår levde jag med min mormor och morfar i Köping. På somrarna var vi i ett litet soldattorp en bit ute i skogen, i närheten fanns en bondgård. Det var mycket människor som kom och gick men det fanns en kärna av vänner som alltid träffades. Drack kaffe på fat, nybakta bullar, färsk hallonsaft och åt stora hallonkarameller som doftade underbart. Tio meter ifrån oss gick korna och hästarna. Gräset var högt och fyllt med allehanda blommor. Inne i huset fanns en vedspis och en skänk med dofter av karameller, tvål och diverse sommarmedikamenter som ex salubrin. Allt tillverkades av min mormors  och morfars egna händer. Känsliga varor förvarades i en liten sval jordkällare med skafferi.
I en kaskad av sommardofter satt vi  på kvällarna och lyssnade till vännernas berättelser från bygden och olika resor.
När vännerna inte var där berättade morfar sagor för mig, sagor som han själv hittade på.

Intresset för bilden kom därför som ett resultat av alla berättelser jag lyssnade på.  Jag kommer speciellt ihåg en bok som fascinerade mig mycket. Den handlade om ordspråk,bilderna var starka, förvrängda och ibland makabra.
Följde Hans Arnolds illustrationer i en populär veckotidning, veckans chock kallades bilderna. Började teckna och läste högar av serietidningar som alla andra ungar. Lånade min fars gamla kamera och började fotografera.

Blandade olika typer av bildaktiviteter under hela uppväxten. När sedan VHS kom någon gång i slutet på 70-talet köpte jag min första filmkamera. Filmade mycket, mest dokumentärt, ägnade mycket tid åt filmanalys och filmens dramaturgi.
I början av 80 talet utbildade jag mig till psykolog. På helgerna gick jag en psykoterapiutbildning med fokus på den inre bilden, hypnos, psykodrama och styrda dagdrömmar m.m. Samtidigt blev jag även intresserad av datorns möjligheter som redskap för bildskapande, speciellt s k tredimensionell Computer Aided Design.

I psykologutbildningen ingår som ett steg att gå i egen utbildningspsykoterapi.
Jag valde Jungiansk psykoterapi av den enkla anledning att det är fokus på den inre bilden.
Drömmar och symboler som målas fram, diskuteras och analyseras tillsammans med psykoterapeuten.
Jag vande mig vid att direkt på morgonen spela in mina drömmar på bandspelare och senare måla dem.

Skapandeprocessen
Det ideala tillståndet för allt skapande är ett tranceliknande tillstånd där man blir ett med själva skapandet. En musiker beskrev det som att någon använder mina händer att skriva noter. Det bara kommer och rinner fram, ingen tankeprocess utan snarare en automatisk
handling.
Det är vad Freud kallade för primärprocesser, mycket av skapande följer just samma principer som drömmarna, våra inre bilder.
Drömmarna innehåller våra önskningar, bearbetar dagens händelser och är en inre guide mot personlig mognad.
Processerna följer vissa regler som förtätning av olika skeenden, tiden komprimeras, förskjutning av viktiga händelser till mer triviala och till synes betydelselösa händelser,lust och drift,  önskningar, symbolisering m.m.
Ibland klarar inte vår censur av att kamouflera obehagliga önskningar eller känslor vi inte vill kännas vid och vi får då förvrängda bilder, mardrömmar.

Skapandeprocessen är beroende av personlig balans, frihet från stress och  andra störande faktorer. Det är lätt att dörren till de inre bilderna blir stängd.
Tillgången till de inre bilderna handlar också om att inte bli rädd för det som kommer upp.
Man måste ”tämja sina monster” för att kunna använda dessa processer.

Människor kan ha ett inlevande eller betraktande förhållningssätt till stillbilden eller rörliga bilden. Antingen lever vi oss in i en bild och blir ett med bilden eller filmen eller också betraktar vi det hela utifrån och kanske mer börjar tänka på kameravinklar, scenografi osv.
När bilden känns avstötande eller skrämmande fungerar våra  försvarsmekanismer med att förhålla sig mer betraktande eller ta avstånd från bildkällan.

Om vi lägger oss ned och blundar i ett antal minuter kommer  det så småningom upp bilder. Det kan vara både skrämmande och obehagliga bilder.
“Psychotherapy through imagery” av Joseph Shorr handlar just om att använda sig av dessa inre bilder för att hela människosjälen.
Samma bilder använder jag som inspirationskälla för mitt bildskapande.

Bilden och våra inre bilder är således starkt förknippade med känslor. Under hypnos kan en människa t o m få brännblåsor på huden om hypnotisören säger att han ex har hällt något varmt på personen ifråga. Nu ger man vanligtvis  inte dylika suggestioner.

När jag skapar mina bilder försöker jag använda mig av ovanstående processer. Det är dock inte alltid det är möjligt pga.  olika störningar. Jag brukar dock undvika tanken i början av skapandet. Gör helt enkelt den bild som omedelbart kommer upp. När bilden är klar brukar självkritiken komma vare sig man vill eller inte. Bilden kanske görs om helt eller också använder jag grunden för att bygga på och göra en ny bild. Ibland tar jag även in åsikter från min omgivning för att få perspektiv på bilden.
Bildskapandet blir således en ganska lång process där jag enbart går efter att finna den rätta känslan. Själva tanken får oftast stanna vid en idé kring ex ett tema och om det är ett beställningsjobb måste man även ta hänsyn till målgrupper osv.


Inspirationskällor
Mina främsta motiv är människor/karaktärer/porträtt och dansare. Jag är mest intresserad av människor och människors villkor. Har alltid haft ett social engagemang men har mer arbetat med detta än fotat socialreportage.
Inom filmen är Federico Fellini en av mina favoriter, speciellt filmen Casanova där han så bra beskriver en narcissistisk karaktärs sönderfall. Mycket tragiskt öde. Jag tycker om hans tydliga och lite överdrivna bildspråk som ibland går mer åt teaterhållet.
Michael Moores sociala engagemang är beundransvärt även om man ändå kan se en kommersiell ådra i hans verk.
Inom foto så har jag en beundran för Helmut Newton. Speciellt bilder med lite dekadent överklass från tidigare år. Lite subtilt erotiskt dekadent.
När det gäller 2D illustrationer så är ju Hans Arnold och Bauer helt oslagbara. De kan få fram
en del spännande och skrämmande karaktärer. Hans Arnold  var mardrömmarnas mästare.
Inom 3D konsten finns väl ännu ingen direkt framträdande konstnär. Det är fortfarande ett sökande när det gäller det konstnärliga uttrycket inom 3D. Det finns dock en del bra bilder av okända 3D artister som man kan finna på online gallerier. 3D är på stark frammarsch  och kommer att finna sin publik småningom.
3D animation är annars ett mycket intressant område. Det är ju idag möjligt att förverkliga lite mer avancerade idéer eftersom dyra program blivit mer tillgängliga. De filmer Pixar har gjort är ju mycket bra tycker jag.
Animation är en svår konst, speciellt ansiktsmimik och få liv i alla karaktärerna. Jag har gjort några animationer som kanske är mer relaterade till forskning inom arbetsmiljöer än  berättelser. Idag gör jag ”talking heads” och experimenterar med talsyntes och syntetisk sång.

Inom måleri så är Bengt Lindström, Degas och Salvador Dali mina favoriter.
Bengt har sina starka färger och ansikten, Degas sin dans och Dali sin drömvärld.

Jag försöker alltid finna essensen eller kärnan i objektet/bilden. Det må vara karaktärer eller företeelser av olika slag.
Jag kan ta dansen som exempel. Första gången man kommer in i en balettsal vet man inte riktigt vad som skall hända. Jag kanske har en uppfattning om vad det är jag vill fota ex linjer, ljusförhållanden i relation till kropparnas olika positioner. Dansarna är något slags rörliga skulpturer.Vad är det  som skiljer sig från t e x ett vanligt gymnastikpass?
Det är ju uppenbart kan man tycka men jag visste inte riktigt vad jag fångade första gången och jag blev kanske lite förvånad när jag ställde ut bilderna på en danssida på nätet och fick höra att jag faktiskt fångat den speciella atmosfär som finns i en balettsal.
Det hela hade uppfångats på ett mer intuitivt sätt utan att jag varit medveten om vad jag fotograferade. Själva själen i danssalen var just denna stämning som jag ännu inte riktigt förstår. Det kan vara en blandning av prestionsångest, stark gemenskap, konkurrens, erotik,  vänskap, relationen till läraren, m.m.  Det skiljer sig naturligtvis avsevärt från  ett vanligt gymnastikpass.

Jag har lite svårt för uppställda kompositioner, föredrar  att människor rör sig och fotar under rörelse. Bilden bör ju ha någon form av asymmetrisk symmetri och balans om det är fler människor. För att förstärka bilden använder jag gärna färger, toner och olika typer av  objektiv och vinklar. Komposition, färg och form är viktigt om det skall vara en estetisk bild.

Det är sällan jag använder texter till mina bilder men om jag gör det så vill jag att texten skall ge en ram och sammanhang till bilden. Den skall öka förståelsen hos betraktaren.

När det gäller bildideér så tycker jag om olika teman från olika tidsepoker och livsstilar. Tänker gärna i lite ovanliga vägar eller kontraster, oförväntade händelser osv.

För att en bild skall kommunicera eller ha ett starkt budskap bör den vara ganska ren. Om det gäller människor bör det vara närhet och tydliga ansiktsuttryck. Gärna lite stumfilmsagerande.
Återigen kommer vi till själva kärnan. För att budskapet skall vara tydligt och säga mer än en text måste jag som fotograf ha en tydlig bild av essensen i mitt budskap och ev. förtydliga detta i bilden genom vinklar, färg , rörelse, form eller andra medel. Ibland kan det även vara lämpligt att använda olika symboler för att bilden skall ge tydlighet till ett budskap.

MVh Pär Gullström

per.gullstrom@consultant.com

Hem-Headhunting-Urval-Test-Rådgivning-Coaching-Stress-Utbrändhet-Mental träning