Under 20 år har jag träffat
människor från många olika slags organisationer inom
stat, kommun, landsting och näringsliv.
Dels har jag besökt dem ute på arbetsplatsen men också
tagit emot dem på min mottagning för utredning
och behandling.Jag kan därför säga att jag har god
erfarenhet från området och att åtgärderna har
varit framgångsrika. De som besökt mig har fått nya
perspektiv och lärt sig att hantera sin livssituation
på ett mer fruktbart sätt. De har lärt sig att
förstå vad som hänt, förstå sig själva och sin
omgivning, lärt sig nya metoder att
hantera sin livsituation/arbetssituation och förändra
sin situation. Det har givit dem tid och möjlighet att
läka utan
att fastna i läkemedelbruk/missbruk av framförallt
lugnande medel vilket tyvärr är alltför vanligt när
det gäller
just stresssyndrom och utbrändhet.Termen utbränning/burnout
syftar ursprungligen på den känslomässiga process
som sker hos ex. vårdpersonal, psykologer, läkare och
socialsekreterare eller andra som arbetar med behandling
av något slag. Reaktionerna på denna påverkan blir
tillbakadragande och känslomässig kris.
Han/hon blir cynisk, orkar inte känslomässigt med
mänskliga kontakter och isolerar sig mer och mer.
Utbrändhet är således en term som från början mer
syftade på denna känslomässiga sida och mindre på
den fysiologiska stressutmattning som idag åsyftas när
man nämner utbränningssyndromet även om det också är
en fysiologisk process och reaktion.
Det känslomässiga tillbakadragande hos t.e.x
vårdpersonal kan till stor del bero på s.k överföring
från arbete
med svårt störda eller svårt sjuka patienter.
Känslomässiga påfrestningar är ju stressorer som
också ger fysiologiska reaktioner vilket småningom kan
resultera
i fysisk utmattning. Blandas dessutom arbetet med andra
stressorer hemma eller på jobbet så blir det ju extra
belastningar som gör att utbränningsprocessen går
fortare.
Stress är egentligen
fysiologiska-hormonella reaktioner på olika
stressorer/händelser i miljön, både mentala och
fysiska.
Vi kan ju även tala om inre stressorer som handlar om
olösta inre konflikter och trauman.
Stressorernas inverkan på oss skiljer sig åt beroende
på b.la vår sätt att tänka (kognitiva stil) och vår
förmåga
att hantera(coping) dessa stressorer.
Olika stressorer har varierande inverkan och exempel på
detta kan vara:
Livshändelser, konfliktfyllda relationer, dåligt
äktenskap, dålig ekonomi osv.
På arbetsplatsenhandlar det om ledarskapet, hur stor
egenkontrollen är beträffande arbetsuppgifterna, vilket
stöd finns
på arbetsplatsen, hur är organisationens kreativa
klimat.(idetid, normer, tillåtande osv).
Vårt eget sätt att tänka och hur vi tänker,
vår förmåga till coping, avgör bl.a våra reaktioner
på olika stressorer.
Det mest avgörande har jag funnit vara om människor
tänker på ett sätt som gör dem hjälplösa eller
förlägger
orsakerna utom deras kontroll. Har ingen medvetenhet
eller kunskap om vad som styr orsak och verkan.
Ibland står det i jobbannonser att den sökande bör
vara stresstålig osv. Det tycker jag är en helt
förkastlig inställning
till stressreaktioner på arbetsplatsen.Det vittnar om
dålig kunskap om stressorer och stressreaktioner.
I stället bör man se till att jobba på ett sådant
sätt i organisationen att man minskar mängden
stressorer och även
lär människor att hantera de stressorer som finns på
arbetsplatsen. Inte förläggar orsakerna till stress hos
den enskilde
som en slags egenskap. Det skapar hjälplöshet.
När det gäller
åtgärder och behandling av stressutmattningssyndrom och
utbrändhet så blir det en ibland skillnad
i sättet att behandla även om det oftast är en
blanding av stressreaktioner och känslomässig
utbrändhet.
I första hand handlar det om att kartlägga och utreda i
de första samtalen vad som hänt?Yttre och inre orsaker
till
personens reaktion. Hur ser livssituationen ut?
Arbetsituationen?Personens känslomässiga tillstånd och
hans/hennes kognitiva stil?
Sjukdomar, det är bra att göra en medicinsk utredning.i
många fall då det kan vara hormonella förändringar,
virus eller andra orsaker som ger samma symtom eller
förvärrar sjukdomsbilden.
När utredningsfasen är avklarad får personen berätta
mer ingående om sig själv och sitt liv. Ett
terapeutiskt förhållningssätt och
allmänt stödjande attityd är naturligtvis en
nödvändighet.
Oftast är ju klienten rädd och orolig över vad som
hänt och funderar om det är någon allvarlig psykisk
sjukdom. Det hjälper mycket då att finna samband och
orsaker till stress/utbränningsrektionen, förklara
dessa och hur allt hänger ihop osv.
När personen känner att han/hon är "uttömd"
och har förstått vad som hänt handlar det mer om att
lära in ett nytt sätt att fungera, ett
antal nya beteenden och nytt tankemönster för att
hantera liknande och andra situationer som kan vara
allvarliga stressorer.
Det som en gång haft ett allvarligt
stressutmattningssyndrom eller varit utbränd blir i
regel "allergisk" mot att gå tillbaka till det
gamla jobbet
.
|